pånyttföda

From på nytt (“once again”) +‎ föda (“give birth”).

pånyttföda (present pånyttföder, preterite pånyttfödde, supine pånyttfött, imperative pånyttföd)

1. to rebirth; to (cause to) be reborn
   • 1874, Esaias Tegnér, Efterlemnade skrifter [Posthumous Writings] II‎^[1], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 25 September 2025:

     Efter min kalkyl [behöver] jag fem eller sex år för att pånyttföda detta förkastade [släkte].

     According to my calculations, I need five or six years to rebirth this corrupt generation.

   • 1887, Viktor Rydberg, Fädernas gudasaga [The Mythology of Our Fathers]‎^[2], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 25 September 2025:

     [Gullveig] pånyttföddes, och hon brändes [för] tredje gången.

     Gullveig was reborn, and she was burned for the third time.

   • 1913, John Landquist, “Björnstjerne Björnson”, in Essayer [Essays]‎^[3], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 25 September 2025:

     [Han ansåg] att ingen är så djupt fallen att han ej kan resa sig upp igen, att människan alltid kan pånyttfödas.

     He believed that no one is so deeply fallen that he cannot rise again, that man can always be reborn.

Typically used in the passive voice or as a past participle.

• pånyttfödelse
• pånyttfödd

• pånyttföda in Svenska Akademiens ordböcker