skärsår

Swedish

Etymology

Compound of skär(a) (cut, verb) +‎ sår (wound, noun). First attested in 1806.

Noun

skärsår n

  1. cut (wound resulting from cutting)
    Aj! Jag fick ett skärsår av pappret.
    Ow! I got a cut from the paper.

Declension

Declension of skärsår
nominative genitive
singular indefinite skärsår skärsårs
definite skärsåret skärsårets
plural indefinite skärsår skärsårs
definite skärsåren skärsårens

Hyponyms

Further reading