budbärare
Swedish
Etymology
From bud (“message”) + bärare (“carrier”).
Noun
budbärare c
- a messenger (one who brings messages)
- 1901, Verner von Heidenstam, Heliga Birgittas pilgrimsfärd [Saint Bridget's Pilgrimage][1], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 9 September 2025:
- Hon såg budbärarna komma åter och förkunna, att också [påve] Innocentius [VI] dött.
- She saw the messengers return and announce that Pope Innocent VI had died, too.
- 2000, 1973 års bibelkommission, “Markusevangeliet 1:2 [Mark 1:2]”, in Bibel 2000[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 9 September 2025:
- Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.
- See, I am sending my messenger ahead of you, who will prepare your way.
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | budbärare | budbärares |
| definite | budbäraren | budbärarens | |
| plural | indefinite | budbärare | budbärares |
| definite | budbärarna | budbärarnas |