budbärare

Swedish

Etymology

From bud (message) +‎ bärare (carrier).

Noun

budbärare c

  1. a messenger (one who brings messages)
    • 1901, Verner von Heidenstam, Heliga Birgittas pilgrimsfärd [Saint Bridget's Pilgrimage]‎[1], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 9 September 2025:
      Hon såg budbärarna komma åter och förkunna, att också [påve] Innocentius [VI] dött.
      She saw the messengers return and announce that Pope Innocent VI had died, too.
    • 2000, 1973 års bibelkommission, “Markusevangeliet 1:2 [Mark 1:2]”, in Bibel 2000[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 9 September 2025:
      Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.
      See, I am sending my messenger ahead of you, who will prepare your way.

Declension

Declension of budbärare
nominative genitive
singular indefinite budbärare budbärares
definite budbäraren budbärarens
plural indefinite budbärare budbärares
definite budbärarna budbärarnas

References