øþer
Old Swedish
Etymology
From Old Norse auðr, from Proto-Germanic *audaz. Cognate with Old Saxon ōd; Old English ēad (“happiness”); Old High German ōt.
Noun
øþer m
Declension
| masculine | singular | plural | ||
|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | |
| nominative | ø̄þer | ø̄þrin | ø̄þar | ø̄þanir, ø̄þaner |
| accusative | ø̄þ | ø̄þin | ø̄þa | ø̄þana |
| dative | ø̄þi, ø̄þe | ø̄þinum, ø̄þenom | ø̄þum, ø̄þom | ø̄þumin, ø̄þomen |
| genitive | ø̄þs | ø̄þsins | ø̄þa | ø̄þanna |
Descendants
- Swedish: öd