återfinna
Swedish
Etymology
From Old Swedish aterfinna, equivalent to åter + finna.
Verb
återfinna (present återfinner, preterite återfann, supine återfunnit, imperative återfinn)
- to refind, to find (something that was lost)
- 1887, August Strindberg, Hemsöborna [The People of Hemsö][1], Albert Bonniers förlag, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Lunds universitetsbibliotek, archived from the original on 26 September 2025:
- [Professorn], som återfunnit sin förlorade ungdom, satte sig i spetsen och sjöng.
- The professor, who had refound his lost youth, took the lead and sang.
- 2000, 1973 års bibelkommission, “Lukasevangeliet [Luke] 15:24”, in Bibel 2000[2], © Svenska Bibelsällskapet, accessed at Bible.com, archived from the original on 23 September 2025:
- Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.
- My son was dead and is alive again; he was lost and is found.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | återfinna | återfinnas | ||
| supine | återfunnit | återfunnits | ||
| imperative | återfinn | — | ||
| imper. plural1 | återfinnen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | återfinner | återfann | återfinns, återfinnes | återfanns |
| ind. plural1 | återfinna | återfunno | återfinnas | återfunnos |
| subjunctive2 | återfinne | återfunne | återfinnes | återfunnes |
| present participle | återfinnande | |||
| past participle | återfunnen | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.